Ner som en sol, upp som en pannkaka

Så. Jag har tydligen diskbråck. Kul. Fick ett brev där detta stod innan jag ens hann till doktorn. Sen var det så mycket, jag minns knappt allt vad han sa. Jag grinade mest. "Det kan bli bättre, men kanske inte så mycket bättre. Eller så kan det bli sämre. Är du deprimerad? Tar du några mediciner för smärtan? Känns det hopplöst ibland, som att det inte är någon mening? Det finns antidepressiva om du behöver. Träning kan hjälpa, men vi vet inte riktigt. Det kanske inte ens är bråcket som orsakar smärtan, det kan vara nåt annat. Många har bråck utan att ens märka av det eller veta om det. Kanske kiropraktik, sjukgymnastik, akupunktur, massage? Man vet aldrig vad som fungerar för någon enskild. Men fortsätt träna så hoppas vi att det hjälper. De flesta med kronisk ryggsmärta som tränar blir som regel iaf lite bättre än de som inte tränar. Jag vill inte att du ska känna dig helt hopplös, men jag kan inte lova någonting heller. Barn? Ja de flesta som är gravida får ju ont i ryggen oavsett.."
Nej men se där, jag kom visst ihåg allting.

Sen gick jag till min norska kiropraktor dagen efter. Halvt grinfärdig då med. "Jaha, ett litet diskbråck? Nej men det tror jag inte är problemet för dig, då hade du haft mycket mer ont i benen. Du har ju mest problem med höfterna och bäckenet, och där hittade de ju inga fel på röntgen. Vissa små bråck kan läka av sig själva med tiden, jag tror att du är på bättringsvägen nu. Du svarar så bra på behandlingen, så nu fortsätter vi med det och du tränar på så tror jag det kommer bli bra det här."
Öh? Jag blev grinfärdig igen. Jag var så nära att ge henne en kram, vilket nog kanske hade blivit lite konstigt. Jag undrar om hon kanske går på droger. Kan man vara sådär sjukt positiv naturligt?
Jag vet att jag inte precis är känd för att vara positivt lagd, men jag tror att innerst inne så bor det ett litet litet hopp, som vägrar ge upp och som hoppar upp och ner och viftar med en liten positiv flagga. Och just nu låter jag det lilla hoppet husera fritt inombords. Det känns nämligen så mycket bättre än att ramla ner i ångesthålet som det lilla hoppet hoppar runt. Jag ska säga till honom att sätta upp ett staket så det inte händer nån olycka där inne. Vill ju inte förlora honom nu när jag precis hittat honom.