Soffkoma

Jag är så sjukt trött. Men det är mitt eget fel, jag har ju faktiskt aldrig varit en sån som har disciplin och går och lägger sig i tid. Jag får faktiskt lite panik av tanken, det känns som att dagen blir alldeles för kort. Jag får ingen egentid, tid att tänka och varva ner. Då blir det bara jobb, sen direkt till gymmet, duscha, äta och bums i säng. Nej panik. Sen vill jag lägga lite av skulden på teven också. Varför sänds alla bra program efter kl 22?! Det måste vara någon form av sammansvärjning..
Jag blir sjukt trött på jobbet också, mitt nya glamorösa jobb som lagerarbetare. Men jag packar faktiskt böcker hela dagarna, så det är ju iaf lite inom mitt intresseområde :) Det är faktiskt helt ok, förutom att ryggen försökte mörda mig de första två dagarna. Min rygg + betonggolv + dåliga skor (+ en kanonvurpa på väg till jobbet) = aj. Så i lördags var jag tvungen att köpa nya springskor, med riktigt bra dämpning. Närmare 2100 kr blev det, hyfsad ångest.. Men det hjälpte faktiskt så det får det väl vara värt. Just nu jobbar jag ju dock bara in de pengarna, men det vill jag helst inte tänka på.
Jag plockar enorma stilpoäng på min arbetsutstyrsel också. Jag har alltid velat ha ett jobb där jag får klä upp mig lite till vardags, för det är ju kul. Men nu står jag där (eller snarare halvligger) varje morgon och tar på mig linne, polotröja, Jonas huvtröja, sliten fleeceväst, leggings och mjukisbyxor (det är så satans kallt där). Och det är faktiskt skitskönt :) Men jag kan inte förneka att jag längtar lite till helgen..