Jag har nyss spelat match. Japp, det är säkert. Bara 30 min, men ändå. Och faktiskt var det inte ryggen som satte käppar i hjulet. Nej det var ljumsken som jag först lyckats sträcka i torsdags, sen lyckats glömma bort för att bli påmind igen på matchen. Dämmit.
Jag kan väl inte påstå att min comeback var någon enorm succé, men kanske inte världens största fiasko heller. Ungefär som jag väntat mig. Vi mötte ett bra lag och efter att ha varit i princip utspelade i första (2-0) vann vi iaf andra med 0-1 efter en riktigt tjusig "jag blev väl skjuten i huvudet"-nick av Bänny på en hörna ;) Det blev hon inte. Det var fint. Och stöddiga insekten fick inte den utskåpning han utlovat, bara en sån sak får man väl vara nöjd med.
Tydligen kollar jag på program om flygkrascher också. Varför, varför?
(Och sladden är återfunnen, jag orkar bara inte hämta den just nu..)
2 kommentarer:
men lilla gumman!
Vilken himla otur du verkar ha med skador! :o(
Ses i em!
BamseKram!
men WOHO emma! hur stort är inte det här? :D heja, heja, heja!
Skicka en kommentar