Jag har skrivkramp. Och jag känner igen det. Jag har nämligen även läskramp. Detta syndrom drabbas jag av när jag studerar. Det skedde senast och det sker nu igen. Helt plötsligt förlorar jag liksom all min kreativitet och bara staplar floskler på varandra. Och inte en enda rolig bok blir öppnad. De bara ligger där i min fina nymålade bokhylla och tittar förväntansfullt på mig, varje morgon och varje kväll när jag går förbi. All min läs- och skrivtid går liksom åt till att vara engagerad i det jag måste läsa och skriva för skolan. Men jag överanstränger mig ju. Och jag vet ju nu att man inte behöver det, att det går ändå. Men inte en enda bra bok öppnas eller ett fint ord blir skrivet i alla fall. Och nu har jag skickat iväg ett mail också. Ett högpuls-mail. För livet är ju faktiskt nu, inte efter min utbildning. Varför måste jag skjuta upp allt jag vill, vad väntar jag på?
Och nu har jag fått svar. Men jag vågar inte öppna det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar