Det finns så otroligt mycket skitjournalistik i Sverige. På mindre än en halvtimme lyckades jag snubbla över två praktexemplar. Inte sugen - fäll en tår (från Aftonbladet såklart). Tydligen blir män avtända av kvinnliga tårar! Detta har nu forskning bevisat. Men det låter ju helt otroligt, vilken tur att någon ansåg det viktigt att forska om. Men artikeln i sig är nästan värre än själva forskningen: "Skyll inte på huvudvärk – fäll en tår istället." Vad är det för jävla idiot som skrivit? Får personen betalt för sitt journalistjobb? Plötsligt ser arbetsmarknaden lite ljusare ut..
Dagens andra exempel kommer från höjdartidningen VeckoRevyn. Så får du Molly Sandéns drömkropp löd tydligen texten på senaste omslaget. Molly Sandén har plötsligt blivit pinnsmal, läs hur! Väl inne i tidningen får man veta att bilden är extremt retuscherad (om någon missade det) som ett sätt "att belysa ett sjukt kroppsideal". Jo tjena. För omslag med pinnsmala kändisar och ord som drömkropp säljer ju inte alls. Och vadå drömkropp?! Tänk alla stackars 14-åringar som såg det där och tänkte "kan Molly kan jag!" och köpte tidningen. Skulle de bli glada över ett skenheligt: du duger som du är även om du har lite bilringar, Molly är ju faktiskt retuscherad lille vän! Enligt VeckoRevyn är det ju tydligt att en pinnsmal Molly är en dröm-Molly.
Nu har jag inte läst tidningen själv utan bara olika artiklar om saken, men är det bara jag som undrar vad Molly själv säger om detta?! Stackars henne som inte har nån drömkropp egentligen liksom... Men hon duger ju tydligen "ändå."
(Och nej, jag tror inte att det finns en gnutta ironi i något av det där, bara idioti).
Nu ska jag läsa lite om Muhammedkarikatyrer och fånen Lars Vilks inför seminariet på fredag. Tjoliho.
1 kommentar:
http://mollysandenblogg.blogspot.com/
Där kan du själv läsa vad Molly skriver om saken. Läste det där igår också och Shulman lr vad han heter, hade skrivit om det varpå Molly försvarar sig i ett brev/inlägg/mejl tillbaka till honom. Helt ärligt så tror jag inte så mycket på det fröken Sandén skriver om det. .
Skicka en kommentar