Jag vill vara positiv. Jag vill bli en sådan som ser ljust på livet, tar ut glädje i förskott, inte oroar sig över det värsta. För när det värsta händer, vad har man då tjänat på att man oroat sig över det innan? Det är ju inte som att man var bättre på att hantera det då man "övat" i sitt huvud tusen gånger.. Man kan inte vara glad "i onödan". Glädje kan väl aldrig vara i onödan? Oro däremot, kan det. Hur farligt kan det egentligen vara att bli besviken? Oerhört farligt om man ska tro rösten i mitt huvud. Det är nog lilla Kontrollet som jag döpt honom till. Den där rösten som alltid säger att jag måste ha koll på allting, veta precis allt som kommer hända, och när, för man vill ju inte bli utskämd eller bortgjord eller besviken. Men nu vill jag träna bort Kontrollet. Kanske inte helt, jag kommer ju aldrig sluta älska mina listor t.ex. Men de dåliga sidorna hos honom.
Som blir de dåliga sidorna hos mig.
Ge mig vår, frihet, sol, blåsippor och höga skyar!
2 kommentarer:
Jag läste också Claras text igår, och kände bara att nu får det vara nog! Det där har jag ju fått berättat för mig av både professionella människor och mindre professionella människor, men man måste våga ta det till sig på riktigt. Först då kan man börja förändra. När det kommer inifrån sig själv. När man tror på det själv. Bara det i sig är en början till förändring, för då har hjärnan redan börjat acceptera att det finns andra sätt att förhålla sig till lycka och eventuell olycka.
Men jag räknar med många återfall, men alltid med siktet mot att våga ta ut glädjen i förskott. Hur lång tid det än kommer att ta.
Mm, jag tänkte på dig när jag skrev :) På dig och mig. Vi måste förlama våra Kontroll! En lem i taget!
Skicka en kommentar