Men jag känner mig lite bitter ibland. Nog mest om jag känner mig förbisedd och kanske lite bortglömd. Särskilt eftersom jag hela mitt liv strävat efter att inte behöva känna så. Att ingen runtom ska behöva känna så. Misslyckats ibland, hoppats att jag lyckats för det mesta. Just eftersom det är naturligt för mig att tänka så så blir jag liksom alltid lite snopen när jag någon gång känner mig just förbisedd. Det är nog mest min egen reaktion som jag blir irriterad på, för i 99 % av fallen så var ju förbiseendet inget som var planerat eller medvetet. Det bara blev. Eller det kanske inte ens var ett förbiseende, men min lilla snopna känsla talar om för mig att "jo, så var det nog" även om jag rationellt kan inse att det inte alls har med mig att göra, utan är nåt jag skapat själv. Snopen är en jobbig känsla hörrni.
Men nu är jag i zonen och ska jobba mig igenom en sak här hemma. En sak inför sommarens utmaning nr 1. Kontrollet har fullkomligt fått spel av att känna sig helt utlämnad och utan möjlighet att förbereda sig. Så nu ska jag och Kontrollet arbeta lite med oss själva. Det ska vi. Sedan ikväll blir det lite mat å vin med några favoriter. Och EM börjar! Det blir fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar