Trots allt.

Vi kom iväg. Och vi kom fram. På något sätt känner jag mig ändå alltid märkligt pånyttfödd när jag landar efter en flygning. Skräcken vid start, obehagliga ljud och skakningar får mig alltid tillslut att liksom komma till freds med situationen och mig själv. Dör jag nu så är det väl så då. Och alla där hemma vet hur mycket jag älskar dem. Och sen dör jag inte, utan är nästan lite förvånad och upprymd när jag landar. Vi kom till Cypern ändå. Som att jag nånstans faktiskt inte trott på det. Vi är tillsammans, Irland ligger bakom oss och vi har det bättre än någonsin. Kan man då vara nåt annat än lycklig?
Vi hamnade på ett lägenhetshotell utanför Fig Tree Bay, två min promenad till det varma havet och pool på hotellet. Lägenheten är stor och fräsch med två balkonger och läget är lugnt. Det är grymt varmt och inte ett moln. Skolan är väldigt långt borta just nu som pappa brukar säga om jobbet.
Enda bakslaget so far är väl att jag fick fånga en kackerlacka i köket första kvällen. Tog den med ett glas och hivade ut den från balkongen. Hoppas verkligen inte det kommer flera, men hotellet är ju rent i övrigt så vi tror att den kanske bara kom in via balkongen.