Som en brevbomb kanske

Efter tre avklarade intervjuer i tre olika städer kom förkylningen som ett brev på posten när jag väl slappnade av igen. Känns som ett tåg har kört över mig. Så nu sover jag framför brasan i Skäve, tacksam över att Anneli kunde hoppa in och jobba åt mig imorgon. Fredag och lördag var tungt nog.
Jag försöker också landa i mitt beslut, komma över känslan att det är något livsavgörande det här med praktiken. Jag fick så otroligt bra feedback på alla tre intervjuer att jag borde kunna hålla huvudet högt en lång tid framöver, och i slutändan var jag bara tvungen att komma fram till vad som kändes bäst för mig. Hur mår jag, vad  behöver jag för att må bra? Vad vill jag? Vad hoppas jag på? Är tusen möjligheter automatiskt bättre än en?
Det blir praktik i Falun.
Jag <3 Dalarna