Broke and broken?

Studiegruppen i journalistkursen är faktiskt jätterolig. Det är så himla kul att sitta fyra personer och diskutera allt möjligt, känns verkligen givande. Idag diskuterade vi våra olika idéer inför reportagearbetet vi ska göra nu. De trodde att min idé nog skulle funka, så jag ska nog testa att göra som jag tänkte..
Träffade käraste Katta efter skolan och tog en fika. Min själsfrände, vad skulle jag göra utan dig?
Blev sedan alldeles darrig och superillamående på bussen till Borlänge, vet inte om jag reagerar dåligt på medicinen jag börjat ta igen för ryggen.. Den har varit bättre idag i alla fall, men jag åkte bil med mamma och pappa hem därifrån, vågade inte åka buss igen. Det är så jävla pinsamt att jag har så lite pengar, tiggde till mig lite mat på Ica från dem... Så patetiskt. Mamma kände sig tvungen att ha ett allvarssamtal med mig och nu tror jag att hon mot min vilja kommer sätta in ett lån på mitt konto... Känns så dåligt att inte klara mig själv..
Och apropå pengar så hade jag fått in över åtta tusen på mitt konto igår, som "lön". Detta måste ju helt klart vara ett misstag om jag nu inte fått löneförhöjning till typ 500 kr i timmen.. Så detta måste jag ju kolla upp, hatar att behöva ta tag i sånt där! Det är ju inte mitt fel att nån har klantat till det! Och jag kan ju inte gärna låtsas som ingenting. Det vore ju typiskt då att komma till Dollar nästa gång och få höra att nån inte fått sin lön... Hyser ett svagt hopp om att ingen ska sakna de där pengarna, men det känns inte så troligt...
Emma och Carro, tack för det ni skrev :) Jag vet att ni menar väl, problemet är bara att när jag är på det humöret så kan jag vända vad som helst till något negativt, det är lite av en talang...
Är dock så förbannat trött på att vara nere hela tiden, så nu ska jag fan försöka rycka upp mig!
Kunde ju faktiskt springa i morse, woho! Framsteg :)