Just idag mår jag riktigt bra. Det är konstigt hur det är med det där. Jag fascineras av mig själv på det sättet, hur jag kan vara helt olika personer, bara från en dag till en annan. Ibland är skillnaden enorm på bara ett fåtal timmar. Just idag, just nu mår jag bra, känner mig stark. Trygg i mig själv, trots att jag i morgon ska på ett jättesvårt seminarium i min kurs i kulturjournalistik. Det ska handla om Tomas Forsers bok Kritik av kritiken och det är utan tvekan den mest krångliga och omständliga bok jag någonsin läst. Vem det än var som sa att en bra text ska vara som en fönsterruta (d.v.s. språket ska inte stå i vägen för innehållet) har uppenbarligen inte nått fram till Forser... Instuderingsfrågorna vi fått är dessutom om möjligt ännu krångligare. Vad är poängen? Ja, jag vill lära mig om journalistik, men vad har jag lärt mig av denna bok? Måhända något om litteraturkritikerns försvagade roll i det nuvarande mediesamhället, men fråga mig inte om det.
Dessutom ska jag redovisa på fotokursen i morgon kväll. Tala om mitt tankearbete bakom de "konstnärliga" bilderna som ska visa ljus och skugga. Gud, jag försökte ju bara få fina bilder, vad ska jag säga?
En anledning till att jag känner mig stark just idag är att jag äntligen känner det som att marken sakta men säkert håller på att sluta gunga under mina fötter. Den gamla tryggheten smyger tillbaka och jag känner att jag vågar lita på oss igen, sedan det där... Du gör att jag vågar känna mig trygg igen och det går inte ens att beskriva hur bra det känns.
Jag vågar vara mig själv och lita på att jag duger, även om självförtroendet såklart sviktar då och då. Och vad annat kan man göra än att vara sig själv? Har man försökt vara någon annan så vet man hur omöjligt det är. Det är ingen idé.
Som Oscar Wilde sa: "Var dig själv. Alla andra är redan upptagna." :)
1 kommentar:
Du är hur grejt som helst, anytime!
Skicka en kommentar