Har du hört talas om energivampyrer?
Någon kanske känner igen sig i det jag ska beskriva, vissa kanske inte alls, men jag har stött på några såna i mitt liv och jag vet fortfarande inte hur jag ska hantera dem.
Det kan vara vem som helst i din bekantskapskrets egentligen; en lagkamrat, en kollega, en klasskamrat eller en sk vän. Någon som får dig att må dåligt utan att du kanske i början vet varför. Någon som genom det han eller hon säger eller gör trycker ned dig för att stärka sig själv. Suger ut din energi. Ofta, eller nästan alltid ska jag säga, är det så subtila saker att du kanske inte reagerar till en början, och troligtvis märker ingen annan runt omkring något heller. Små kommentarer till det du sagt, eller kanske ett litet skratt. Saker så små att om man skulle påpeka dem skulle man troligen få ett "men vadå, det där var väl ingenting" till svar. Och ingen runt omkring skulle förstå någonting. Problemet är att när detta upprepas gång på gång på gång byggs det ju ett berg inombords. Ett berg av ytterst små nedlåtande svar på frågor du ställt, eller kommentarer till något du sagt. Man kan inte jämföra en energivampyr med en mobbare eftersom vampyren är mycket mer lömsk och diskret, men effekten blir densamma. Ditt självförtroende i umgänget med personen, och bland de andra personerna i kretsen, krymper sakta men säkert. Du blir kanske rädd för att yttra dig och vaktar noga på varje ord du faktiskt säger. Försöker ligga steget före, men upptäcker att det ibland är hopplöst då kommentaren kommer som en pisksnärt, helt oväntat. Du börjar försöka undvika personen i fråga, men då ni ex. arbetar på samma ställe är det ju i längden omöjligt.
En konfrontation känns i dessa situationer inte heller som någon möjlighet eftersom vampyren kanske inte ens är medveten om sitt beteende, eller iaf inte skulle erkänna det. Så hur löser man detta problem? Jag vet inte. Om jag visste skulle jag ha gjort det. Kanske är jag feg, rädd för vilka konsekvenser det skulle få för mitt liv i övrigt. Tips mottages tacksamt, men tills dess att jag får några kan jag iaf skriva ut min lilla protest här:
Du suger, lämna mig ifred.
Och till inlägget från igår vill jag tillägga att vi räknade senare ut ungefär hur många paket vi slår in per person på en dag. Över hundra stycken. Pust!
1 kommentar:
Emmsipemmsi!
Jag förstår verkligen vad du menar... såna människor, ska/ borde man inte ha med att göra. (dock, så vet jag att man kan vara lite naiv själv, emellanåt också...men, det hör väl inte hit! ;)
Jag har svårt att at avstånd & ta upp det med dom, personligen. Jag brukar låta den sk vänskapen rinna ut i sanden... tyvärr finns det vissa, som man "måste" ha kontakt med. Men, jag vet inte hur man ska hantera det.
Jag hoppas att det ordnar sig för dig=)
Det viktigaste är iaf, att DU mår bra. Kramar
Skicka en kommentar