Efter en fin och omtumlande resa sitter man hemma i myllan i Dalom igen.
Men var tog sommaren med stort S vägen? Nog för att jag är en höstälskare av sällan skådat slag, som med lyckopirr i magen varje år ser fram emot att få dra på mig halsduk och fingervantar igen, men än är jag inte riktigt beredd. Hur mycket jag än njuter av höstlöv, krispig luft och den rastlösa känsla av nystart jag alltid får vid den tiden, så är ju sommaren alltid sommaren.
Och den är inte över än.
Trots allt så har nedräkningen ändå börjat. Antagningsbesked mottaget och besvarat, och visst ser jag glatt fram emot att fylla i min kalender med det nya schemat, köpa pennor och block. Fyra arbetsveckor kvar och så länge jag sitter i den svettbunkern får vädret gärna vara kallt. Att kokas långsamt till döds i sin egen transpiration varje dag kan jag nämligen vara utan.
Och efter det, en ledig vecka som ska fyllas av ofattbart välbehövlig vi-tid, någonstans, innan verkligheten börjar igen.
(Bilder kommer snart...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar