Gårdagens match var en tvättäkta skitmatch. Sällan har jag känt mig så usel på en fotbollsplan, det var verkligen inte roligt någonstans. Men å andra sidan kan man väl inte förvänta sig några under efter ett och halvt års frånvaro, det var lite Bambi på hal is. Bara att kämpa för en förbättring som förhoppningsvis kommer, någon gång, om inte allt för långt tid.. Men FY va illa det var! Skämsluvan är neddragen långt över ögonen.
Jag känner mig så skör nuförtiden. Klarar liksom ingenting, alltid nära till tårarna. Vill inte ha det så. Men det som inte dödar, det härdar heter det väl.
1 kommentar:
Ja, det svåra härdar. Det jävliga är väl att man måste vänta ut det innan man inser och märker att det faktiskt har härdat. Men en dag så står man där i busskön, eller sitter i soffan framför ett värdelöst tv-program, och känner sig stark och stolt utan att man alls förstår varför. Det är bara den där mellantiden som är så förbaskat svår och vinglig. Men jag vet, och hoppas att du också vet, att du har människor runt dig som du kan och får ramla emot längs vägen. Vi hjälps åt att knuffa dig i rätt riktning, mot det där (del-)målet i livet där du kommer att känna dig stabil och lugn igen. För dit kommer du, jag lovar.
Skicka en kommentar