Jag och vädret

Jag har ingenting emot att det regnar, faktiskt. Nej inte alls, det kan vara riktigt mysigt. I alla fall om man har bra kläder på sig när man är ute, eller ett paraply, eller bara en vacker man att kyssa, eller om man sitter inne under en filt med en kopp te och en bra bok eller film. Men så var alltså inte fallet idag. Nej, idag (som lurades genom att se ut som en solig och o-regnig dag) så passade det på att börja ösregna när jag precis cyklat iväg hemifrån för att hinna till skolan, och sedan när jag precis satt mig på cykeln för att trampa hemåt var det samma sak igen! Detta trots att solen sken! Hur är det möjligt? Såklart slutade det regna i princip samtidigt som jag var framme. Jag satt genomvåt och skakade mig igenom hela dagens föreläsning.
Man kanske kan bli rik på att uppfinna ett cykelparaply? För det här med att försöka cykla med ett vanligt paraply, det är helt omöjligt, det lärde jag mig i Uppsala. För inte nog med att det regnar, det envisas ju ofta med att blåsa samtidigt? Och som jag kan ha nämnt någon gång tidigare, blåst är Djävulens avkomma i min mening. Blåst är inte vettigt i något sammanhang, och varför blåser det ALLTID från höger? Dvs så att min lugg ställer sig rätt ut varenda gång? Och blåst och paraplyer fungerar ju inte heller särskilt bra ihop. Paraplyet går sönder och blir en in-och-ut-strut och man blir både pissblöt och förbannad. Om detta sker på en cykel, då blir man automatiskt dessutom en livsfara för sig själv och andra. Det räcker i och för sig med att det "bara" blåser för att jag ska bli farlig.. Blåst gör mig mordisk. Hat.
Men men, nu skiner ju solen i alla fall. Säkrast att jag sitter kvar inomhus då så att alla som är ute får behålla solskenet eftersom det tydligen bara regnar när jag är ute idag.