Hemma. Hemma fattas mig :( Återkommen i Irlandet efter överraskningshelg hemma. Jag älskar hemma. Jag älskar inte riktigt Irland lika mycket. Plassey kommer ännu längre ner på listan. Sunkig housemate är så långt ifrån listan som det går. I am sad.
Men för att försöka se det lite positivt, herregud så många underbara jag känner. Det är fint. Och den här första halvan av terminen har ju faktiskt gått fort.
Jag återkommer med lite bilder från helgen efter att jag gjort några obeskrivligt tråkiga läxor...
5 kommentarer:
Och nåt fattas också mig!!! :( MEN, nästa vecka kommer vi! Jag i ny vårgrön tröja och vårgrön rock! Det är vår!! :) MAkram
PS. Är det meningen att man nu knapp ska kunna läsa 'lösenorden' i dimtext? Jag får chansa nästan varje gång, trots örnblicken! :(
Emma, min vän. Det är fruktansvärt jobbigt att inse hur mycket man saknar det som är "hemma", men samtidigt -som du säger- så inser man hur otroligt lycklig man är över att kunna ha något att sakna så att det ibland gör fysiskt ont. Det är när man påminns om det som allt känns extra starkt såklart, men det ger i längden massor av positiv energi också. Som att ladda upp depåerna med grundstyrka :) Då fixar man liksom allt, när man har en trygghet i grunden. Men ändå, jag förstår att kontrasterna är skitjobbiga rent ut sagt.
Puss!
Mor:
Ja det ska bli så kul att ni kommer hit. Och nej, det vet jag ingenting om :)
Katta:
Ja men precis så är det! Och jag sörjer som bara den att Högskolan Dalarna och dumma grupparbeten höll dig ifrån mig! Dumma! Vi tar igen med att fira 50 år va, när jag kommer hem? (Ja 50, jag iaf fyller alltid 25 from nu) Puss!
Stackars kära du! Du får tänka att det säkert går fort nu med! Rätt vad det är så är du hemma igen! Jag håller med katta, kan inte skriva nått bättre själv så jag hänvisar till henne! Tänker på dig och skickar positiv energi! Go get them!
Tack Märy! :) Kram
Skicka en kommentar