Att ta tag i sig själv

Jag avskyr att ha saker hängande över mig.
Tyvärr har jag en ovana att leta efter saker som jag kan låta hänga över mig, bara för att kunna lida lite sådär lagom liksom. Vaknar och funderar; varför känns det så bra idag, borde jag inte ha något att oroa mig över? Och sen tänker jag tills jag kommer på något, då kan jag pusta ut.

Dessa dagar har jag dock inte behövt leta efter saker att tynga ner mig med, de har varit alldeles för tydligt inpräntade i sinnet:
Deklaration. Både svensk och norsk. Suck. Hur gör man?
Att ta beslut om utbildningar, om framtiden. Hur gör man det?

Helgen har varit helt fantastisk, bara sol, värme och vi.
Och det hotande överhängande orosmolnet har jag skjutit fram, skjutit upp, åt sidan.

Jag älskar ju att göra listor, att faktiskt ta tag i saker, bocka av dem. Undrar om det är därför jag letar efter saker att oroa mig över, för att det är så skönt när jag kan stryka dem? Klara av dem?
Lite som vinterkräksjukan faktiskt (ursäkta liknelsen); det är bra tur att det är lika skönt efteråt som det är vidrigt innan.

Vi satte oss på bänken i solen med datorn och tog tag i oss själva.
Skrev ett långt mail till den vänlige mannen som ska hjälpa oss deklarera, räknade ut resor, skrev om hyror och avdrag och datum hit och dit. Skickade iväg det. Done!
Sen läste vi om alla utbildningar och orter vi kunde komma på och skickade mail med frågor till olika studievägledare. Nu är det bara att vänta på svar för att kunna ta de sista besluten. Ännu en bock i listan :)

Efter det, känslan av att faktiskt ha åstadkommit något, mött molnet och besegrat det i alla fall litegrann, späddes på med en fin löptur och varma mackor.

Och blåsippor ute i backarna står.