Åh.Jag sprang precis ner för trappen för att leta efter en mapp (innehållande Luciainformation från den trevlige farbrorn jag tog mod till mig att ringa igår för att researcha lite till mitt reportage) i brevlådan. Mappen fanns ingenstans men däremot låg det nånting väldigt fint på botten av brevlådan. Färgglatt och fint med mitt namn på! Ett brev!
Det finaste brevet, från en kär, kär vän. Min Hanna.
Varför skriver man inte mer brev till varandra?
Jag sprang fort upp igen och sprättade fint med kniv och allt för att inte förstöra.
Mitt första brev i Säter från min första Sätervän.
Det var vackert och i olika färger och det innehöll en varningstext, en igelkott, oss på en båt i skärgården och en stor kram. GLAD!
(Och din handstil är inte alls hemsk, den är levande och konstnärlig och du!)
Puss.
(Och officiellt bor vi inte mer än ca två mil från varandra, så det så!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar