och jag känner på lukten att det är på väg.
När näsan blir alldeles kall och man gör moln med munnen. Det doftar kallt och klart.
Sen kommer de små som mjuka ljus av hopp i mörkret.
Jag leker astronaut när jag kör bil och rusar fram liksom bland stjärnor i rymden.
När jag går till jobbet kommer nästa del.
En konstig känsla av ohejdbar framåtrörelse i kroppen,
och fötter som febrilt försöker följa med i den slippriga sörjan.
Blöta skor och bortdomnade tår. Arg och sur. Förbannelse!
Men ändå..
Nästa kväll knarrar det under mina fötter.
Allt är mjukt och ombonat. Smyckat av oräkneliga kristaller.
Och jag faller hjälplöst som alltid.
Welcome friend
2 kommentarer:
Woho! jag har hittat din blogg , igen. Blev lite orolig där ett tag för att du hade tagit bort den, men nu är jag glad igen :D Och sen får jag träffa dig under väldigt trevliga omständigheter också! Hur toppen är inte det? :D / L
Det bästa me snön är att man kan åka brett me grönaset;) Hihi:P
Skicka en kommentar