Adopterar Barbafamiljen?

Herregud. Antingen är jag sjuk igen, eller så har klimakteriet anlänt en smula tidigare än beräknat. Nyss höll jag på att frysa ihjäl (hår restes, tänder hackades, muskler drabbades av rörelsesvårigheter) och nu kommer det helt ärligt ånga ur mina öron. Av med filten, av med tröjan! Var i hela fridens namn är dosan till brasan nu igen då?! Varför försvinner allting precis hela tiden?! Jaha, där är den, på bordet såklart. Skit. Då får jag väl sitta här och brinna upp då. Varför är jag inte släkt med Barbapappa? Oändligt utsträckbara armar vore ju ofantligt praktiskt. Om jag har tur kommer kanske Jonas hem från gymmet snart så han kan rädda mig från detta hemska öde. Nu ångar det från urringningen också. Kräp!

I min fantasi har mina Barbapappaarmar nu släckt brasan, öppnat dörren och hämtat en snöboll som jag raskt släpper ner innanför tröjan. Aaaaaaaah, herreminje. Vad fort den smälte. Sablar. Nu är jag både varm och pissblöt. Tur att jag har mina Barbapappaarmar, jag hämtar ju bara en handduk såklart! Hahaha, man får inte vara dum.

Undrar om jag kan sträcka ut mina Barbapappaarmar ända till affären för att köpa något kallt att dricka också? I kylen finns bara alkohol och matlagningsgrädde i flytande form. Känner mig inte särskilt sugen på någotdera ärligt talat. Kanske om jag skickar med en bild på mig själv, som mina händer kan visa upp för kassörskan för att undvika förskräckelse vid åsynen av två enormt långa armar? Kanske blir lite opraktiskt dock om mina armar ska sträcka sig ända här uppifrån fästningen och ner till Rimi. Massa hus, bilar och möjligtvis människor i vägen. Jag tror inte ens att Barbapappaarmar är oemottagliga för smärta vid en eventuell påkörning. För att inte tala om ur hur snårigt det måste bli i affären när armarna måste slingra sig fram genom gångarna för att nå till kassan. Och sen trassla sig ut baklänges tillbaka upp för backarna igen. Kanske om jag skickar med en videokamera så jag ser var armarna är på väg? Who am I kidding, det skulle aldrig funka, jag är inte tillräckligt teknisk. Och sen skulle ju kameran bara visa var händerna var, inte armbågarna eller resten av armarna. Hmm, detta kräver mer eftertanke.

Och inte nog med att jag håller på att brinna upp, jag kommer göra det till Halv åtta hos mig. Förstå mig rätt nu, jag avskyr inte direkt detta program som pesten, men när det visas i fyra olika versioner (jo det är sant, i Norge finns det tre varianter av detta program; 4 stjerners middag, Celebert selskap och Klokka 8 hos meg, och dessutom går ju svenska Halv åtta hos mig på fyran), varav tre visas på tre kanalar exakt samtidigt varje vardag vid den här tiden, då får jag lite panik. Det finns liksom ingenting att byta till!

Prisa gud!!! Dörren har öppnats, värmen väller ut, kylan vrålar in! Jag kommer överleva! Tack Jonas!

Men ändå. Nästa gång kanske jag inte har sån tur.. Hmm.

Undrar om man kan annonsera på blocket om att bli adopterad av Barbapappa? Inte för att en adoption automatiskt skulle ge mig Barbagener. Och jag trivs ju rätt bra med min egen familj.. Det där med armarna kanske är nåt man kan lära sig? Barbafamiljen kanske håller kurser? Måste undersöka.