Lights will guide you home

En av de finaste stunderna i mitt liv.
En sen kväll under vår tågluff åker jag och Anna in i Paris.
I tågvagnens högtalare börjar de plötsligt spela den vackraste sången jag vet.
Comptine d'un autre été.

Sista kvällen i Paris står vi i mörkret på Trocadéro och tar farväl av Eiffeltornet.
En grupp dansare slår plötsligt på musik, alldeles bredvid oss.
Och börjar dansa.
Till den vackraste sången i världen.
Och jag kände att allt kommer bli bra.

Jag lärde mig mycket om mig själv på den resan.
Man kan nog säga att jag växte upp på ett sätt.
Lärde mig att jag klarar mig själv. Om jag verkligen måste.
Och att det alltid är skönt att dela saker med en vän.


Nyss var jag ute och promenerade i solen.
Lyssnade på Jimmy Eat World.

Hey, don't write yourself off yet
It's only in your head you feel left out
And looked down on.
Just try your best,
Try everything you can.
And don't you worry what they tell themselves
When you're away. 

It just takes some time
Little girl, you're in the middle of the ride.
Everything, everything will be just fine,
Everything, everything will be alright, alright. 

Hey, you know they're all the same.
You know you're doing better on your own,
So don't buy in.
Live right now and
Just be yourself.
It doesn't matter if it's good enough
For someone else. 

It just takes some time
Little girl, you're in the middle of the ride.
Everything, everything will be just fine,
Everything, everything will be alright, alright. 

 

Och slutligen.
Hur kommer det sig att ju längre bort man är
(både vad gäller avstånd och tid)
från det man kallar hemma,
ju mer hemmakär blir man?