Nedräkning

Ja så var det dags igen då. The end of an era. Tiden i Norge och Kongsvinger går mot sitt slut. Jag vet inte om jag ska tycka att det är fascinerande eller läskigt hur fort tiden går. Det känns som att det var alldeles nyss bara som jag nervöst började fundera på en flytt till grannlandet. Och nu kan jag snart se tillbaka på den, många erfarenheter rikare.

Detta är nu en påminnelse till mig själv att nya saker, omgivningar och människor inte behöver vara så skrämmande. Om någon för ett år sedan sagt att jag skulle ringa flera gånger i veckan till främmande människor som inte ens talar mitt språk och ta mig an arbetsuppgifter som jag aldrig kunnat föreställa mig, hade jag nog skrattat bort det. Jag? Troligen inte.

Men jo tydligen. Och nu känns det faktiskt lite dubbelt att flytta hem igen. Jag kan inte påstå att butiksarbete lockar mer än förut, snarare mindre. Och jag kommer sakna känslan av att vara ifred. Långt borta. Människor, saker och platser jag saknar finns ju i livet oavsett. När man bor borta kan man plocka guldkorn. Hemma kan man inte direkt sålla på samma vis ;) Jag har t.ex. inte saknat att absolut behöva låsa dörren för att fulla människor inte plötsligt bara ska traska in när man ligger och sover när grannen har fest. ("Men! Ligger det nån och sover här?" - "JAG BOR HÄR!")

Men ryggen har blivit bättre här, kunde jag ha haft mer tur än att få en sjukgymnast för ett fotbollslag i högsta norska ligan? Och trots allt lägenhetskrångel, eller kanske just pga det, kommer jag hem med en hel säck med vuxenpoäng. Det ger självförtroende. Jag har aldrig varit någon som låter sig trampas på, men efter dessa nio månader har detta förstärkts ytterligare. Jag vet att jag är stark och jag vet att kräva min rätt.

På söndag går lasset hem igen. Inte på någon annan plats är försommaren och sommaren vackrare än hemma i Dalarna. Och det finns så många fina människor samlade där. Dessutom har jag tre veckors semester att se fram emot innan jobbandet börjar. Tre veckor att fylla med precis vad jag vill. Det är inte så tokigt det :)

 Mer hemmakär än någonsin?
Faktiskt så pass att jag nu har rätt långt gångna planer på
att tatuera in en kurbits... ;)