..och när allt var som mörkast kom sommaren

Det gick ganska bra att jobba i måndags. Jag fick köra chefens supersköna bil med GPS så resan dit och hem var en fröjd. Dock hade jag nog inte riktigt tänkt igenom hur det skulle vara att jobba på 17:e maj. Har aldrig sett så mycket folk i en butik i hela mitt liv. Det var värre än den värsta julrusch, folket köade ut ur butiken. Något svettigt att stå där i kassan ny på jobbet. Men kassorna var iaf de samma som på Narvesen så jag kom rätt snabbt in i det hela. Och tjejerna jag jobbade med var toppen, så tacksam för det. När jag tillslut kom hem så värkte det dock i hela kroppen, ungefär som växtvärk, antagligen av anspänningen. Jag och J åkte några varv runt stan och tittade på alla människor i fina dräkter (och viftade lite med vår svenska flagga ;)).
Dagen efter började helt okej på dagiset, men framemot lunch började spänningsvärken i nacken göra sig påmind. Jag fick tag i ett piller och lade mig på soffan under rasten. Men det hela blev bara värre. Värre och värre och värre än någonsin förr. Tillslut var det så hemskt att jag funderade på om jag skulle behöva kräkas. Det var kräkas eller svimma som var alternativen och helst ville jag inte göra någotdera. Alldeles genomklibbig bestämde jag mig för att jag var nog tvungen att åka hem. Jonas skulle få skjuts av någon annan.
Att köra hem i det tillståndet var väl inte det bästa beslut jag kunde ha tagit, men jag tog mig hem iaf. Halv tre stupade jag i sängen och ville bara somna. Eller dö. När Jonas kom hem var det ännu värre. Det hade utvecklats till ett fullkomligt migränanfall och jag bara grät. Allt jag såg hade som en lysande gloria runt sig och med pulsen dånade fruktansvärda vågor i huvudet som jag helst velat hugga av. Vi prövade med allt; piller, spikmatta, en påse fryst broccoli på huvudet, massage, huvudkittlaren. Enda gången jag tror jag haft lika ont var då ryggen gav upp och jag hamnade på sjukhus. Och just det, den gången i Uppsala då Jenny fick leda mig från busshållplatsen och jag försökte kräkas i rabatten. FY FAAN!
Framemot åtta lyckades jag ta mig upp för att äta lite och det klingade av något. Jag försökte gå till jobbet i morse, men när bultandet sakta började smyga sig på igen så vågade jag inte. Först nu, i skrivande stund har det börjat släppa, och på fredag ska jag till sjukgymnasten. Då ska jag inte ge mig förrän de har knakat ut varenda led och förvandlat mina axlar till nåldynor.

Dagen hemma blev dock alldeles underbar, förutom värken. Sommaren kom! Jag har legat i bikini på gräsmattan nästan hela dagen, helt fantastiskt. Och nu luktar jag solskyddskräm och utomlands. Hur ska jag överleva tre år på högskola utan att kunna åka utomlands?! Måste ta ledigt på något vis och dra till Asien igen. Dagens outfit! :) SOMMAR! Hej!