Nu har vi nyss kommit hem från Barbro och Micke. Efter ett hattrick från J på IP drack vi kaffe och applåderade Claras alltmer stadiga små steg, fram och tillbaka, fram och tillbaka mellan mamma och pappa och oss. Gud vilken go unge!
Molly är här. Hennes filt ligger i fåtöljen där den brukar, men lagd hund ligger inte. Iaf inte denna. Hon sover gott i Jonas resväska alldeles nedanför.
Och jag som aldrig trodde att jag skulle springa igen. I lördags blev det 18 km i de norska skogarna. Löpning det är lycka det ♥ Särskilt smärtfri sådan :)
(Och jag vet att det är lite trist med bildbrist, men sladden är fortfarande på rymmen.)
1 kommentar:
vad kul att du hänger på mitt försök till att ändra den egna synen på sig själv!
Det soprrar mej att faktiskt verkligen jobba för att lyckas med det nu när jag får sällskap!
Vi stöttar varandra!
Vi är ju trots allt hur bra som hellst precis som vi är! ;o)
Puss och kram!
Förresten, ang tisdag; jag har hela dagen fri så ni kan bestämma tid så ni hinner med fotbollen också!
Puss igen!
Skicka en kommentar