Säter godkväll

Hemma igen.
Köket är så belamrat med alla våra saker att man inte ser varken bordet eller golvet längre. Jag förstår inte hur man kan ha så mycket saker. Och hur allt kan kännas viktigt. För det måste det ju göra, annars skulle vi väl inte släpa det från land till land?

Allt gick in i bilen. Eller ja, nästan allt. Allt utom en garderobsblomma. Den får nu bo hos Trond och Beate, några av världens snällaste människor. Jag skulle ha satt in en bild på dem här från tårtstunden men jag har ingen aning om var kamerasladden har blivit av så.. Kanske någon gång imorrn när jag har rotat igenom bohaget.
Bilen blev så full att dörrarna bågnade. Det såg ut som ett sånt där gammaldags lass, typ en hästkärra med en flera meter hög.. hög fastsurrad. Ja, om ni förstår. Fast i en bil såklart. Lilla fina Carina. Jag tror det ska bli skönt för henne att inte behöva köra så långt nu på ett tag.

Sjuk som jag är så ser jag faktiskt fram emot att ta hand om bohagsberget imorrn. Det ska rensas för fulla muggar, inget som inte används ska in i skåp, garderober eller lådor. Just nu känner jag mig pepp. Det finns en risk att det går över.